krisens/sorgens 4 olika faser

1. Chockfas: - varar upp till några dygn - svårt att minnas vad som sagts och gjorts efteråt 2 Reaktionsfas - Tvingas öppna ögonen för vad som hänt - försöker att finna en mening: ”varför?” 3 Bearbetningsfas - Varar ett halvår eller mer - Börjar se framåt 4 Nyorientringsfas - Kontakten med livet återupprättas - Nya intressen ersätter de förlorade Dynamiskt förlopp - kris/sorg • Chockfas -Förnekande • Reaktionsfas -Ilska och frustration • Bearbetnngsfas -Depression • Nyorientringsfas -Anpassning Sorg innebär alltid någon form av förlust Jag har läst dessa rader upp o ner ett antal gånger och hjärnan börjar genast spruta Aha-upplevelser. Detta är inget nytt för mej men man håller inte sådant i minnet hela tiden. Man lägger det längst bak i byrålådan tills det är dags att plocka fram det igen. Om jag ser tillbaka på mitt liv så har de senaste åren varit 4 stadier hela tiden. Det har börjat om och om och om igen. Jag vill inte med det här säga att jag lever ett miserabelt liv men jag undrar om alla har det likadant? Om jag hade kunnat vrida klockan tillbaka, hade jag gjort annorlunda? Nej! Jag har tidigare skrivit att det som inte dödar det härdar.......Jag tänker främst på min situation med mina barn. Jag tror att jag befinner mej i någon typ av Nyorienteringsfas. Jag har för ett tag sedan (1-2 år)accepterat att jag inte kan påverka min situation hur mycket jag än vill. Jag måste smälta den känslan och gå vidare. Jag kan inte lägga ner mer energi på att hoppas för att det tar all plats i byrålådan. Nyorienteringen består av att skaffa ett gemensamt barn i en annan miljö och med andra förutsättningar. Nyorienteringen innebär utbyggnad av hus. Det blir vårt alldeles egna nya hus. Ingen annan har bott i det och jag har fått planera från grunden hur jag/vi ska/vill ha det. När jag skrev att jag hamnar i situationen om och om igen så tänkte jag på att: I min nyorienteringsfas så skapar jag situationer som också kan gå åt skogen, skapa sorg. Då börjar karusellen om igen i slutfasen av förra karusellen. Nu börjar jag höra själv hur invecklad jag börjar bli men det är nog så livet ska rulla på. Sorg behöver inte innebära en persons bortgång. Det kan också vara en enkel förlust av något. Men kroppen, sinnet fungerar likadant, går igenom alla faser för att gå vidare. Nu verkar ju allting glasklart! Ellerhur?!