Kompisar......

nyår har inletts!

Kvällen har varit helt lagom. Något som bara finns i sverige, lagom. Maten var helt ok, riktigt bra. sällskapet var helt ok, på en skala 1-10 ......10! vi har förberett oss för att bada balja men det blev inte så, tiden räckte inte till, vi hade för mycket att prata om........R hade ont i nacken, vilket han har haft i en vecka nu. Vi andra höll på med maten och åt så tiden räckte inte till helt enkelt. Nu sitter jag här efter att ha plockat undan all disk, flaskor som är tömda och kallat på Albert som inte vill komma hem.Han smet ut under kvällen och vill inte komma tillbaka, Kompis ligger utsträckt på golvet efter att ha jagat bollen, när alla raketer avfyrades. Han märkte inte ens av dom.......vilken tur vi har!!!! Det är -5 grader ute, säkert + 25 inne. Det ryker ur tunnan....jag tror att jag ska hoppa i! Titta mot himlen och se alla stjärnorna. Klara små punkter mot den mörka bakgrunden......vackert! Vad ska man annars göra om man inte kan sova?

älskar att jobba

han får på sig sin sele och sätter sig i bilen. Han är lycklig och ler med hela ansiktet. En snabb åktur till fogdö för nu är det bråttom. Vi kör vilse på småvägarna och han gnäller vid ställen han känner igen. Nu är det nära. Nu vet han inte riktigt hur han ska bära sig åt för att komma ut så fort han kan.
Vi blir hämtade när vi åkt fel ett antal gånger. Nu är det dags. Vi vet båda vad som ska ske och jag blir lika ivrig som han när jag ser hur lycklig han är när han får jobba på riktigt. Jag pratar om Kompis som har blivit inkallad för eftersök på ett rådjur som inte hittats efter att blivit skjutet. Det har nu nästan gått en timme sedan skottet brann av. Djuret kan vara nära eller hur långt borta som helst. Inget blod påträffas, bara lite päls på skottplatsen. Nu börjar ett sökande efter ett spår bland alla andra spår........
Vildsvinet hade lämnat märken efter sig i mossan där han grötat runt. Man kunde se på en trädstam hur han gnidit kroppen emot, fullt med lera. Färsk älgspillning på stigen. Två andra rådjur hade sprungit förbi och en hare hade skuttat åt ett annat håll Det kändes som djurens "city".
K hade svårt att välja spår men letade febrilt med svansen högt upp i luften, Nosen gick som en dammsugare på marken och till slut fann han rätt!! Vi följde honom på 15 m avstånd så han fick jobba ostört. Det tog inte mer än 30 min i skogen sammanlagt. Spåret hade legat i ca 1,5 timmar, inget blod och det hade blåst en del. Min Bästa Kompis är riktigt duktig när det gäller att spåra. Där låg djuret, i ett stenrös på en kulle. Ögonen vidöppna men lugn i sitt uttryck. Jag vet att man aldrig ska se ett rådjur i ögonen men kunde inte låta bli......djurkroppen blev tömd och urtorkad. Kompis satt snällt brevid och såg stolt ut. Som belöning fick han en bit av hjärtat som jag sen skulle koka upp när vi kom hem. Nu hänger djuret i bon och ska slaktas om ngn dag. Kompis är trött. Jag är en erfarenhet rikare och fick njuta av det underbara vädret idag. Undrar vem det var som sa att man inte kan jaga med en schäfer??

älskar att jobba

han får på sig sin sele och sätter sig i bilen. Han är lycklig och ler med hela ansiktet. En snabb åktur till fogdö för nu är det bråttom. Vi kör vilse på småvägarna och han gnäller vid ställen han känner igen. Nu är det nära. Nu vet han inte riktigt hur han ska bära sig åt för att komma ut så fort han kan.
Vi blir hämtade när vi åkt fel ett antal gånger. Nu är det dags. Vi vet båda vad som ska ske och jag blir lika ivrig som han när jag ser hur lycklig han är när han får jobba på riktigt. Jag pratar om Kompis som har blivit inkallad för eftersök på ett rådjur som inte hittats efter att blivit skjutet. Det har nu nästan gått en timme sedan skottet brann av. Djuret kan vara nära eller hur långt borta som helst. Inget blod påträffas, bara lite päls på skottplatsen. Nu börjar ett sökande efter ett spår bland alla andra spår........
Vildsvinet hade lämnat märken efter sig i mossan där han grötat runt. Man kunde se på en trädstam hur han gnidit kroppen emot, fullt med lera. Färsk älgspillning på stigen. Två andra rådjur hade sprungit förbi och en hare hade skuttat åt ett annat håll Det kändes som djurens "city".
K hade svårt att välja spår men letade febrilt med svansen högt upp i luften, Nosen gick som en dammsugare på marken och till slut fann han rätt!! Vi följde honom på 15 m avstånd så han fick jobba ostört. Det tog inte mer än 30 min i skogen sammanlagt. Spåret hade legat i ca 1,5 timmar, inget blod och det hade blåst en del. Min Bästa Kompis är riktigt duktig när det gäller att spåra. Där låg djuret, i ett stenrös på en kulle. Ögonen vidöppna men lugn i sitt uttryck. Jag vet att man aldrig ska se ett rådjur i ögonen men kunde inte låta bli......djurkroppen blev tömd och urtorkad. Kompis satt snällt brevid och såg stolt ut. Som belöning fick han en bit av hjärtat som jag sen skulle koka upp när vi kom hem. Nu hänger djuret i bon och ska slaktas om ngn dag. Kompis är trött. Jag är en erfarenhet rikare och fick njuta av det underbara vädret idag. Undrar vem det var som sa att man inte kan jaga med en schäfer??

" No peas, no peace"

“Artsoppa åts under vår katolska medeltid på torsdagar som motvikt till ons och fredagen som fastedagar, då endast fisk var tillåten.’
På Försvarsmakten s hemsi da “No peas, no peace", tror man att “Gustav III (1746.1792) gav kungligt påbud att hela hans folk, både svenskar finnar, ska äta ärtor varje torsdag.
Detta för att säkerställa att hela den stora skörden av ärtor faktiskt åts upp inna nästa skörd.”
Vi blev i veckan bjudna på Ärtsoppa och Pannkakor hos Sanna och Mattias. Efter en promenad i Kjula skogen skulle det smaka gott med mat. Kompis var vi tvungna att koppla efter halva promenaden för han och Rea var så påflugna på Etta. Etta hade nyligen löpt så hon doftade tydligen fortfarande gott.
Ärtsoppan var tillagad på riktigt sätt och blev därför gott. Oavsätt vad husmor tycker......
Nu behöver vi inte oroa oss för att skörden ska gå till spillo..........Tack.

" No peas, no peace"

“Artsoppa åts under vår katolska medeltid på torsdagar som motvikt till ons och fredagen som fastedagar, då endast fisk var tillåten.’
På Försvarsmakten s hemsi da “No peas, no peace", tror man att “Gustav III (1746.1792) gav kungligt påbud att hela hans folk, både svenskar finnar, ska äta ärtor varje torsdag.
Detta för att säkerställa att hela den stora skörden av ärtor faktiskt åts upp inna nästa skörd.”
Vi blev i veckan bjudna på Ärtsoppa och Pannkakor hos Sanna och Mattias. Efter en promenad i Kjula skogen skulle det smaka gott med mat. Kompis var vi tvungna att koppla efter halva promenaden för han och Rea var så påflugna på Etta. Etta hade nyligen löpt så hon doftade tydligen fortfarande gott.
Ärtsoppan var tillagad på riktigt sätt och blev därför gott. Oavsätt vad husmor tycker......
Nu behöver vi inte oroa oss för att skörden ska gå till spillo..........Tack.