Tack, tack, tack alla ni som stöttar oss i våra försök att bli en hel familj. Vi har under de senaste dagarna fått så mycket styrka från vänner och familj så jag blir tårögd när jag tänker tanken på vilken fin omgivning vi har. Detta blir också en sån stor kontrast till det vi kallar vårt arbete, där vi med många vänner befinner oss i en situation som är komplicerad, oroväckande, osäker.....ja, det finns många ord för just arbetssituationen.
Men nu ska jag inte skriva om det! Jag ska försöka uttrycka min/vår tacksamhet gentemot alla. Om jag ska vara ärlig så trodde jag inte att vi kunde påverka vänner till tårar. Att familj och släkt reagerar så känns inte så overkligt men att vänner gör så.......Jag vill bara krama om er allihopa och idag är väll en alldeles perfekt dag att göra det på. Nu börjar tangent bordet bli simmigt och kinden våt, inte av sorg utan av den värme jag kan känna, tacksamhet och glädjen att ha ert stöd. Tack!
Tänker på er. Kämpa på!
SvaraRadera