sorg

Igår kom telefonsamtalet från Uppsala som jag fruktat mest över. Vi ska inte åka dit idag. Det hade inte gått bra att sammanföra mina ägg och R´s spermier. Och det finns ingen förklaring till varför det gick så fel. Det finns för lite forskning kring dessa händelser så man kan bara spekulera.

1. R´s spermier gillar inte mina ägg för att jag redan har två barn med en annan man.....
2. Våra ägg och spermier trivdes inte i den miljön som de visstades i
3. Jag hade för låg dos hormoner i injektionerna

Hur går vi vidare då?

Vi kommer att försöka så fort som möjligt igen vilket innebär att jag måste få min mens så att kroppen återhämtar sig. Ca tre veckor efter det börjar vi igen med nässpray och efter det injektioner med en högre dos hormoner. Vi åker till uppsala och plockar ut mina ägg, R besöker rummet med röda fåtöljen och sen för dom in spermier i äggen under microskop, med tvång alltså. Förhoppningsvis blir det en befruktning då och celldelningen börjar. tills dess lever vi som vanligt.....(väntar). Igår hade vi som sagt sorg, vilket man måste genomgå för att kunna fortsätta. Idag är en ny dag, inte som vi tänkt oss och inte är humöret på topp men livet går vidare. Det finns något positivt i det hela om man nu kan kalla det för positivt.

Det som inte dödar, härdar.

Delad glädje är dubbel glädje, delad sorg är hälften, mindre eller vad vet jag. Jag måste tänka så iaf. fortsättning följer.......