3 jan. 2013

En nästan vanlig torsdag.

Ännu en lugn dag på jobbet. Jag har utfört mina sysslor och sedan väntat på att ngt ska hända. Inget händer!! En ny fast punkt på dan närmar sig och jag utför mina sysslor och sedan väntar jag igen på nästa fasta tidpunkt. Så har det sett ut på jobbet senaste tiden vilket betyder att människor mår bra!
Nackdelen med sådana dar är att man väntar i flera timmar på att få gå hem och idag skulle jag inte hem....Jag har provat ut nya glasögon (åldern tar ut sin rätt). Sedan for jag till svärmor och svärfar för där är min lille pojk. Han ska sova där för att dagis har stängt och verksamheten är flyttad till ett annat ställe med ny personal och vi tyckte att han skulle få sova imorgon istället för att bli väckt 05.30 för att fara hem till farmor o farfar. Han hade varit ledsen när pappa lämnade i eftermiddags men det gick över fort, som det brukar. Jag stannade kvar tills han somnade i min famn som han brukar göra. Vidare hem, rasta hunden, elda, stryka, äta ........Något känns fel. Jag kan inte släppa tanken på att jag faktist är hemma själv utan Love. Allt är som det brukar vara på kvällarna. Han sover så här dags. Jag gör det jag inte hunnit på kvällen men känslan av att vara ensam gnager i huvet o hjärtat. Tänk att det ska vara så svårt även fast jag är helt övertygad om att han har det bra hos farmor o farfar. Inne i badrummet hänger hans pyjamas på sin krok, elektriska barnvakten sprakar inte. Det står ingen vällingflaska i kylen. Det finns inga leksaker att plocka undan det är bara tomt. Jag borde passa på att ta en lång dusch eller koppla av med en bok, gå en långpromenad med hunden på isiga gator eller vad som hellst men det går inte. Tanken på att vara själv känns bara konstig och stoppar all effektivitet. Jag som ville ha ngt att göra på dan har nu chansen men kan ändå inte göra ngt. Knepigt!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar