Det är ngt visst med att vara mammaledig och få uppleva sitt barns utveckling. Vi lär känna varann, jag blir varse om mej själv på ett nytt sätt och husets väggar kommer närmare och närmare. Projekt efter projekt växer fram i huvet på mej men jag vet att det blir inte mer än så. Projekt som blir satta på vänt.
Att bli mamma vid 40 igen är på många sätt underbart men det är också en ganska tydlig påminnelse om att man inte längre är 20, pigg och mjuk i kroppen! Jag böjer mej inte ner på golvet onödigt ofta och 4-5 timmars sömn räcker inte längre. Men man lever med det ändå. Det får lov att räcka ibland och man får vackert ta sig ner på golvet, så är det.
Nu när jag återgått till jobbet efter 17 månaders frånvaro känns det som att man lära sig igen. Man är lite av en nybörjare ngn vecka men sen rullar det på igen. Där är jag nu, det rullar på igen. Nu håller jag på att lära mej ett liv som småbarnsförälder med en man i huset som har koll på vad som finns i kylen, om blöjorna håller på att ta slut och nya rutiner växer fram helt utan att jag lägger mej i. Konstigt!! Det känns konstigt att byta roller.
Aldrig tidigare har det hänt så mycket i mitt liv så intensivt som nu eller är det att jag är över 40 och tycker att förändringar är mer ansträngande nu? Nja, jag kanske reflekterar mer över det nu än då.
Vi har snart avslutat ännu en termin i babysimmet och funderar vidare på om vi ska hoppa på nästa kurs, kurs nr 3. Vi får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar