Livet sett ur en rullstol.....

Okej, hela Erikslund är nu utforskad ur rullstolsperspektiv. Det är en upplevelse som kanske alla borde uppleva. Man blir defenetivt en erfarenhet rikare men inte lyckligare!
Jag har idag upplevt saker som många människor upplever dagligen och med all säkerhet upplever värre än det jag kännt idag. Jag kan sammanfatta hela saken med ett ända ord, kränkning!!
Jag vill bara säga till alla, skärpning!!
Nu kanske ni tänker att det här är inte en nyhet eller vilken planet har hon levt på men det är så att jag är fullt medveten om problemet men jag har aldrig förr upplevt det själv.
Nu till problemen, kränkningarna!

• Vid kassan tilltalar jag personalen från min sittande ställning långt ner på golvet och hon tittar på mej hastigt men vänder blicken mot min syster som står bakom mej och svarar henne!!!!.....Hallå, vad då??? Finns det ett likhetstecken mellan lågbegåvad och rullstolsburen?? Blev det jobbigt att tilltala någon som sitter i rullstol?? Det  var dessutom deras rullstol som dom lånar ut till behövande kunder......
• I gallerian var det mycket folk i rörelse. Många småpratade med varandra och shoppade med ett leende på läpparna. Sen fanns det dom här som höll sin IPhone krampaktigt i ena handen och bläddrade med den andra.....samtidigt som de gick från affär till affär. Men vad händer om det kommer en människa i rullstol på lite lägre nivå än deras IPhone?? Jo man snubblar över den och ber om ursäkt lite små fnittrandes....Men inte genom att se på mej utan på min syster som står bakom stolen!!!! Det är ju för i helvete mej dom har snubblat över!!
• I en affär var det en expedit som tilltalade mej, " Vad bra att du åker här så vi ser ifall vi placerat klädställningarna tillräckligt glest, kom o säg till mej om du inte kommer förbi. Eh, hur tänkte han då?
• Jag frågade efter ett speciellt märke på kängor i en skoaffär och fick till svar "måste du verkligen ha just den skon?" Nu ligger det väldigt nära till hands att tro att denna människa funderade över ifall det var så jäkla viktigt med skor om jag ändå satt i rullstol. Det behöver ju inte vara så, men min inre känsla efter att ha stötigt på så mycket människor som beter sig så jäkla illa, hade ju verkligen fått sig en käftsmäll. Är det det man vill att människor ska känna när de sett fram emot en trevlig dag? 

 Nej, skärpning nu!