Ännu en dag i nervositetens tecken. Ännu en dag då man vaknar och känner efter om den hemska menstruationen har börjat under natten eller om det känns annorlunda någonstans i kroppen.
Det är delade känslor just nu. Dagens karusell börjar med rädsla som snart går över till nyfikenhet som sen går över till att konstatera : inte idag heller, pust så skönt. Lugnet lägger sig. Sen kommer man till verkligheten, allt som tillhör vardagen, allt som jag vill göra nu när jag är ledig. Då kommer känslan besvikelse för jag ska ju inte lyfta eller bära tungt........jag blir sittandes. Vad ska jag göra om jag inte får göra sånt? Tillbaka till tanken att vara gravid och glädjen kommer tillbaka. Så här pendlar hela dan! Är det konstigt att man blir alldeles slut när kvällen kommer. Är det konstigt att man gråter till det mesta som sänds på tv? För inte var det så här det kändes -92 när Caroline kom till världen. Då var det världens mest självklara sak att vara gravid och det skulle aldrig hända mej ngt oavsätt om jag bar tungt eller inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar