12 okt. 2010
Jag tror jag börjar krisa.
Allt oftare börjar jag fundera över mitt utseende....Jag ser framför mej en kvinna med päronformad kropp, illasittande jeans. Njurtuttarna bara växer på bredden, magen börjar bli otymplig för min garderob. Ibland lyckas jag få en skymt av en missfärgad ostylad frisyr i spegeln och tänker....det är bara som det ser ut just i det här ljuset. Det är säkert ingen som tänker på det. Men jag blir irriterad allt oftare. Jag har börjat tänka på bantning. Jag har aldrig i hela mitt liv bantat! Jag försöker övertala mej varje dag att jag ska börja träna!? Men genast dyker det upp en massa hinder i tankebanan. Som vägbulor på 30-väg. Och vet ni vad?! Jag börjar se ut som min mamma! Helt plötsligt har flera år mellan oss suddats ut bara! Hur kan jag se ut som hon? Hon är ju så mycket äldre än jag? Och ingen i min omgivning har blivit äldre!! Visste ni att allt mer reklam vänder sig till mej? Rynkkräm, åtstramande kräm för ögonen, kräm för rynkan på överläppen, tandblekning.....Alla program med "fruar" är i samma ålder som jag! Jag har handlat jeans på Lindex!!!!Tantvarning!! Galet va!? 40 års kris?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja raring, lite 40 års kris är det nog... normalt åldrande brukar det kallas, men det gör ont när man märker det... Har varit där, vet vad du tänker och känner...Men vet du, du är så fin precis som du är!
SvaraRaderakram, Marita
vet du Päivi, jag älskar dig min underbara vän!!! Jag är så glad att just du är min vän!
SvaraRaderakramar i massor, Marita