Imorse när klockan ringde kändes ögonen väldigt tunga och viljan att kliva upp låg långt ner på skalan. Det blev inte bättre av att jag hörde hur det regnade ute. Jag kan höra hur vattnet rinner ner i hängrännan utanför mitt fönster. Men man har inget att välja på. Upp o fixa kaffe, det måste man ha, göra i ordning sig och sen var det dags att fara iväg. Det började gå illa nu.Jag hittade inte bilnycklarna till en början.... När jag passerat bron insåg jag att jag hade glömt parkeringskortet i vår andra bil. Hur ska jag göra nu då? Vi betalar 70 kr/månad på jobbet och då känns det rent förjävligt att behöva betala lika mycket för en enda dag. Jag ringde securitasvakten när jag kom till parkeringshuset och han lovade att låta min bil stå för den här gången. Sen traskade jag glad i hågen mot avdelningen i regnet men när jag kom fram till ytterdörren upptäckte jag att jag har glömt nycklar och passerkort hemma! Suck, nu är det inte kul längre......Jag fick låna nycklar av nattpersonalen så jag kunde hänga av mej och stämpla in. Efter en stund kommer denna nattpersonal ut till mej och ser på mej med konstig blick. Hon frågar; Ska du verkligen vara här nu???? Gissa om jag tröttnade på mej själv nu?! Naturligtvis inte. I mitt schema står det att jag ska jobba en dag-tur men jag har bytt med en kollega eftersom hon ska plugga och då funkar det inte för henne att jobba en kväll just idag. Var fjärde vecka ska jag alltså gå motsatta turer. Och det roliga i den här kråksången är ju att det här är inget nytt. Så här har det sett ut i ett halvår!
Så jag satt i detta personalrum och drack en kopp kaffe och frustade inombords en stund för att sen åka hem igen.....Vilken bra början på den här dan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar