16 sep. 2010

Ilskan har lagt sig.

När jag väl kommit underfund med vem som kommenterar mina inlägg med att vara spydig och elak kan jag inte känna mer än att det egentligen är både lite gulligt och tragiskt. Min dotter som vill ge ett sken av att hon är helt ointresserad av att ha en relation till mej läser tydligen min blogg. Hon kommenterar på det sätt hon lärt sig att hantera svåra situationer, känsliga frågor. Hon blir dryg. Hon använder sig av ilska och elakhet. För er som inte känner till hela förloppet så kan jag berätta att min separation från deras far och min kärlek till en ny man skapade en situation som är högst vanlig i detta land. (Allt skedde inte samtidigt, det gick några år emellan). Barnens enda önskan var att jag inte skulle lämna deras far men jag gjorde det. Min Caroline skriver till mej att jag skapat en dryg person av henne men jag har inte uppfostrat henne de senaste åren, hon har bott hos sin pappa. Varför Rasmus lämnat mej vet jag egentligen inte , jag satte bara gränser.
 Men, uppenbarligen finns det ett intresse iaf, hos Caroline, hon läser min blogg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar