Ibland ändras livet alltför fort. En sorg kommer oftast alldeles för fort för att man ska hinna ta emot den. Något som varat i flera år kan helt plötsligt ta slut. Det har varit självklart att det ska vara hela livet ut men en dag tar det bara slut. Det finns inte längre där. Och det gör ont. Det gör ont länge. En dag vänder det igen till att vara "som det ska" och allt fortsätter men inte på samma sätt. Man fortsätter inte längre som den person man var. Man är en främling för sig själv. Man måste börja om på nytt. Man måste acceptera att livet blev inte som det var tänkt. Till slut har man skapat ett nytt jag, nya förväntningar, nya vanor, man har skapat ett nytt slut på livet.
Ibland kommer det gamla tillbaks starkare än normalt, en stund. Det gör ont en stund men det försvinner snabbare idag än förr.
Tiden läker sår, men inte alla, inte alltid.
Grattis Rasmus 21 år.
Obs! den 5 september blev min son 21 år, jag gratulerar nu eftersom jag har tillräckligt med ork för det. Jag skulle kunna göra ett helt inlägg om det till dem som anonymt vill vara spydiga i min blogg. ( kommentaren är bortplockad) .
älskade, älskade vän...jag känner din sorg, din smärta... vad jag önskar att jag skulle kunna lyfta av dig den för en tid... Jag blir alldeles tårig när jag läser ditt inlägg. Älskar dig vännen, du är bäst!
SvaraRaderakramar i mängder, Marita