Lite andlighet så här på en söndag....

Vi är i Örebro för att delta vid ett dop.

Gästerna har inte än kommit och gudstjänsten är just avslutad.

Vi ska delta i ett dop där föräldrarna till lilla flickebarnet är döva.

Prästen tecknade bla denna psalm och hade hjälp av en "kvinnoröst"

som pratade för oss som inte förstod. Ombytta roller alltså. En högst märklig tillställning för mej som tidigare inte varit med om detta.

Nu kan jag förstå hur det är att vara en minoritet på bla julafton, födelsedagar mm.

De döva gör precis som vi (säger jag med lite dåligt samvete) de tecknar för varandra och vi sitter brevid och förstår ingenting.

Men det är ju så här det är. Jag fick mej en tankeställare iaf.

Jag vet inte bara hur jag ska göra vid nästa tillställning för att de inte ska känna likadant.

Nu antar jag bara att det är så, jag vet inte. Jag hoppas verkligen at ingen missförstår mej nu när jag skriver så här.

Förresten så är det inte dem och vi, de är vi allihopa, tillsammans....

vi pratar bara inte samma språk.

Det var en väldigt trevlig tillställning, jag fick tårar i ögonen.....som vanligt!

Tänk att allt ska vara så känsligt......

Kram Päivi