som jag skrev tidigare så har vi nu kommit till vardagen igen. Det är dags för hormonbehandling = dåligt mående. Det är svårt att känna glädje över att man ska skaffa barn när man kämpar med sitt mående för dagen. Jag är nedstämd och blir lätt irriterad över småsaker.
Jag skrev med stolthet tidigare att vi slutat röka. Det stämmer inte riktigt med sanningen idag. Det gick inte att motstå i thailand. Värmen, maten, och själva lugnet gjorde att man saknade den där cigaretten. Vi tar nya tag igen för vi måste sluta men jag tänker inte pressa mej själv lika hårt nu som tidigare. det slutar nog med katastrof annars.........
Thailand har lämnat vissa spår i våra liv.
Människorna i Thailand är vänliga.
Vid ett tillfälle mötte vi två kvinnor på en gågata, den ena pratade i sin mobil. När vi passerade dessa två avbröt hon sitt samtal för att hälsa på oss, fortsatte sen att prata. Vi hade aldrig tidigare mötts.
En taxichaufför som körde oss till phuket´s stad skulle även köra oss tillbaka 3 timmar senare. Han ville inte ha betalt innan vi kommit hem igen, inte ens för en enkel resa.
Här hemma kallar vi det för blåskonto!
Saker liknande dessa har fått mej att fundera på varför vi svenskar (finne) är så olika dom. Jag kan få dåligt samvete över att jag inte bidrar till att sprida vänlighet och glädje.
Thailändare eller sjözigenare som bebodde ön vi var på har så lite men kunde ge så mycket vänlighet och gott bemötande.
De saknar materiella ting som underlättar vardagen, ibland bostäder som kan kallas hus, sånt som vi ser som självklart. Ändå är dom glada och vänliga.
Jag vill tillbaka till enkelheten och klimatet. Vi ska tillbaka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar