snabbtur till Trondheim.

Igår förflyttade jag mej ca 100 mil på 10 timmar.
En sån resa kan vara trevlig om allt flyter på bra. Min och peters (kollega)resa blev inte så lyckad.
Det började med att patienten som vi skulle lämna i norge hade inte sovit ngt under natten; nervös.
Taxichaffören som skulle köra oss till Arlanda kom för sent, skulle fylla på spolarvätska i bilen efter att han plockat upp oss.
Alla stopp med liknande transporter av patienter kan vara problematiska då patienten kan få för sig att kliva ur bilen och inte vilja följa med. Så vi var inte så nöjda över det beslutet.
Sen väntade färden till Arlanda....Jag tror att den här chauffören fått sitt körkort från Ellos....skulle jag skriva om alla incidenter och felkörningar på den sträckan skulle det här inlägget bli för långt.
Väl på Arlanda efter incheckning smet patienten ifrån oss precis när vi står fast i kontroll. På planet, efter mycket tjat och pinsamma situationer ville patienten inte sitta på bokad plats och ställde till en sen.
Jag tycker synd om patienten som gör bort sig inför människor hon inte känner.
På SAS var man inte så nöjda över att man inte informerat om att det handlade om patient-transport. Kapten på planet måste veta om all sån information innan planet lyfter.....så vi ansågs vara en säkerhetsrisk för det flyget. Fy Samres för att ni inte skött ert jobb.
Resan tog ca en timme utan komplikationer och vi landade ok. På den Norska terminalen låste patienten in sig på toaletten, vägrade gå förbi tullen mm. Överlämnandet skedde dock bra och Peter och jag hann med att äta en DYR smoothie
(50 kr) innan vi klev på samma plan med samma personal.
Flyget blev lite försenat pga is på vingarna......då blev jag lite nervös.
Jag måste ge personalen ett stort tack för att vi fick bättre platser på planet hem, vi blev bjudna på kaffe och fikabrö.
Väl på Arlanda terminalen fick vi i oss lite snabbmat innan taxin kom.
Trots att vi hade telefonkontakt med chauffören så hittade han inte oss till en början.
Sedan valde han en väg hem via Sigtuna för att den var kortare men definitivt inte snabbare.
Vid rondellen vid Svista kunde vi ha krockat eftersom han fick för sig att han skulle prata med Peter som satt i baksätet. Jag skrek! Han reagerade på bilen i rondellen och bromsade!
Det var skönt att kliva ur bilen på kliniken ca 10 timmar senare, sätta sig i sin egen bil och få åka hem och lägga sig i soffan för jag var helt slut!!!!
Nu har jag 4 dagar ledigt och tänker vara lite krativ för att rensa ur hjärnan. Ha en trevlig helg!