Vem vet? Ikväll kanske jag kan kalla mej för småbarnsförälder igen. Eller inatt. Jag kanske får ringa ambulansen inatt för att R jobbar och inte kan köra mej till förlossningen. Usch, vilken hemsk tanke. Tänk om han skulle missa allt!!
Varje värk som jag får känns som om det är dags. Varje timme är en lång väntan........Tänk om jag kunde göra ngt för att få tiden att gå fortare. Ibland kommer orken tillbaka och då gör jag så mycket jag kan men sen kommer värken som sätter mej i sofffan igen. Och här sitter jag. Jag längtar och väntar.....hur många dar till?
På tv pratar dom om "ska barn få skrika sig till söms".............Jag funderar. På IVF-bloggar skrivs det om en ständig kamp......jag funderar. Överallt i media skrivs och pratas det om barn, spädbarnsdöd, mm. Eller är det i min värld bara?? I min värld finns det alldeles för mycket tid över till att fundera!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar