Jag har de senaste dagarna 2 tyckt att "nu får det väll vara slut på allt gnäll om göra ont här och lite där" Jag har intalat mej själv att det är absolut inget som begränsar mej och jag ska definitivt klara av att göra "bara det lilla" Hur svårt kan det va????????
Jag gjorde inte särskilt mycket under de dagarna men idag eller rättare sagt redan igår kväll fick jag mej en känga!!!!
Att gå var helt omöjligt. Att stå var en pina. Att ligga var väll det bästa jag kunde åstakomma. Men skam den som ger sig......Positiv ända upp över öronen "gick" jag och la mej och tänkte att "om lilla kroppen får vila en natt så känns allt helt ok imorgon"
Imorse kom nästa känga!! Maken har jobbat natt och väckte mej när han kom hem. Mysigt. Samtidigt kom verkligheten ikapp mej.....den sa: Idag ska fröken bara sitta eller ligga ner. Hon ska inte göra något annat. Och det kändes som om det kom från en liten djävul sittandes på min axel, hånskrattandes......
Solen sken i ett dygn och regnet faller än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar