Det tog stopp igen.

Drömmarna och framtidsplanerna raserades igen.

 I veckan som var började jag blöda, först lite grann men sen efter ett dygn ordentligt.

Jag släppte inte hoppet förrän på akutmottagningen då de sa att provet var negativt.

 Då var det ett faktum att vi mist ännu ett befruktat ägg.

 Det hade slutat utvecklas och valde att lämna.

Vad gjorde vi för fel?

 Det frågar vi oss bägge två men vi hittar inga svar.

Vi kan bara spekulera i vad som gick snett, hur vi gör nästa gång, när vi gör det nästa gång, mm. mm.

För tillfället låter vi allt vara som har med IVF att göra.

Livet går vidare.

Inte som vi hoppats

men det går

vidare.

Kram!