Bara 3 dagar kvar!

Nedräkningen började redan den 14 April. Då blev det verkligt igen, vi skulle bli med barn! 16 April förde de in ett befruktat ägg och den riktiga väntan började. Förra veckan fick vi veta att vi har ett dugligt ägg i frysen vilket innebär att om det inte går vägen nu så behöver jag inte preparera mej med hormoner i flera veckor. Jag behöver då "bara" kissa på ägglossningssticka och sen åka till Uppsala när det är dags för att få det ägget infört. Men som det ser ut just nu så väntar vi på den 4 Maj. Det är en svår balansgång mellan hopp och förtvivlan. Jag hoppas naturligtvis på att det ska visa positivt men samtidigt så talar en inre röst om för mej; Hoppas inte för mycket, du kommer att falla långt om det är negativt! Jag har gjort allt som doktorn ordinerade - Tagit det lungt!! Vilket har varit den svåraste biten tror jag. Inte lyfta tunga saker, inte anstränga mej så mycket som jag brukar. Jag har tagit mina progesteron-suppar 3ggr/dag, kladdigt som f-n! Jag har försökt att tänka positivt hela tiden för att hålla humöret uppe men det är inte så lätt. Nu delar min sambo och jag på samma utsatthet på jobbet, samma kamp tillsammans med facket mot arbetsgivaren, arbetssituationen, tusen frågor snurrar i skallen av bara det. Han är sjukskriven pga sömnsvårigheter. Som tur är så har vi vänner som stöttar oss i det här. Vi vet att vi inte är ensamma. Häromdan beslutade vi oss för att inte längre diskutera detta hemma med varandra. Det blir bara jobbigt att hantera allt annat om det får ta över på ngt sätt. Vi har så mycket annat att glädjas åt så vi fokuserar på det roliga istället. Det får bli vår verklighet! Igår kväll kl 21.00 sattes den första skoppan i marken. Nu börjar husbygget!!!! spännande!!