Söndag morgon.

Egentligen borde jag fixa lite hemma och sen fara till jobbet! Men jag har valt att inte slita ut mej i onödan. Jag har tagit av mej prestationskoftan och tillåter mej vara näst bäst. Vi kvinnor har annars en förmåga att jobba, jobba, jobba ända tills vi kolapsar. Sjukskriven är jag idag för jag vet att jag inte kommer att kunna prestera 100% på jobbet, det värker i kroppen om jag inte får sitta med fötterna i högläge och jag är trött. Allt är väll en följd av all spänning, mediciner och en oro som man haft för att behöva bryta behandlingen med hormoner. Jag är av den åsikten att man inte ska berätta för alla när man är gravid förrän den kritiska tiden har passerat. Nu krockar mina åsikter igen med verkligheten. Det är många som följt oss det här året och det har pratats mycket om olika sätt att bli med barn. Så nu i månadsskiftet då jag bör kunna veta om vi ska ha barn så behöver jag nog meddela de flesta i min närhet om det. Jag har ingenting emot det men det känns bara så konstigt. Det är ju inte direkt en hundvalp vi ska hämta hem på ett bestämt datum men det liknar mer en sådan rutin. Knäppt? Kanske. Idag tog jag min sista hormoninjektion i navelområdet, precis som man gör med insulin.....Imorgon ska jag bara ta spray. Det känns som om de flesta delmål är nu klara. Återstår bara 4 mål och det sista är ett positivt svar på gravtestet. Febr/Mars. Om allt går som vi vill så bör vi ha tillökning i familjen v 47, mitten av November, Julafton med barn igen! Jag fäller en tår av lycka! Jobba på hela nästa vecka så hörs vi igen!