suck!

Den argsinta finskan kom hem igår!!!!! Hon var rabiat och visste inte riktigt hur hon skulle bete sig för att inte urarta helt. Hon grät, skrek o var riktigt elak.........Nu är det kört. Min önskan om att kunna fungera normalt gick i krash igår. Röksugen, svullen, och tusen tankar om hur det kommer att gå, hur det kommer att bli, hur det är och varför det måste vara som det är. Ja ni hör ju.....det går inte ihop alls just nu. Jag har sjukskrivit mej över helgen, insåg väll att som jag mår så kommer jag inte att kunna vårda någon annan. tänk er att sitta vid en psykiskt sjuk individ och se ut som om du lyssnar samtidigt som du känner att det gör ont i händer fötter och midjan ska vi inte prata om. Jag ser emellanåt ut som om jag är gravid, och jag äger inga mammabyxor än. Man funderar kring hur många liter en kropp kan bära av xtra vätska innan den spricker. Helt plötsligt säger patienten ..Hur ska jag göra för att inte vara så missnöjd med mej själv? Jag tror att alla tittar på mej o tycker att jag ser konstig ut?! Vad säger man då? Du är frisk! du tänker som jag! du kan bli utskriven. med andra ord skulle jag själv kunna vara inskriven. vilken tröst för patienten. Eller? Nej inte riktigt! Det känns förjävligt att inte kunna konsentrera sig på en sak och inte kunna låta bli att suga åt sig allt som sägs. Ständigt tänka, tycker dom illa om mej, har jag gjort ngt fel? Jag vet att bästa medicinen för mej just nu är att inte få för mycket intryck, hoppas helgen räcker som medicin. PS jag tänker bara så när jag mår dåligt och det svänger ofta o fort. Just nu kan jag se bakåt till igår och inse att jag inte riktigt var mej själv, men för nån timme sen var det osynligt.