måndag morgon, -3,4 grader ute och dimma. Vägarna ser tydligen ut som spegelglas, R har precis gått av sina nattpass. Kompis har patrulerat runt sina domäner och markerat alla djur som inte har tillträde till hans mark. Katterna har ätit och gått ut. Här sitter jag med en nytänd brasa, nybryggt kaffe o läser nyheterna på både ekuriren och aftonbladet. Rätt mysigt faktist. Det är en ny arbetsdag för mej. Men först ska jag ta ut min rätt till livskvaltet. Varför jag skriver så är för jag läst artikeln om det utvisningshotade paret i kuriren.

Det sätter igång mycket tankar. Vad tycker jag egentligen?

Jag blir misstänksam då jag ser att vår överläkare uttalat sig ang det fallet. Och att han valt att skriva ett sådant intyg. är detta ännu ett fall där han valt att prata med patienten själv, sä att vi personal inget vet.......? Han brukar göra så med sina landsmän.....

Naturligtvis hoppas jag att familjen får det bra vart de än hamnar. Ingen ska behöva leva under dödshot enligt mej. Nåja......jag fortsätter o funderar, kanske kommer jag fram til något till slut. Förresten, det är 27 dagar kvar tills vi börjar med hormonbehandling.......