Läkare eller patient, vad är skillnaden?

Skillnaden är inte så stor faktist. När man jobbar på psyk så borde skillnaden vara stor kan man tycka men tyvärr så är det inte så. Igår frågade jag mej själv ifall jag var säker på vem som var vem, patient eller personal........ Vår överläkare "Idiamin", eller "Saddam Husein" eller Satan själv har nu klivit ett steg för långt. Han är enbart ute efter att skapa makt åt sig själv. Han kan kliva över lik för att uppnå sina mål. Ett exempel från igår: bara för att ansv ssk inte ätit klart sin frukost när ÖL igår stolpade in en halvtimme för tidigt och hade bestämt själv utan att meddela andra berörda att ronden skulle börja tidigare, så får vi inte idag äta terapeutiskt med patienterna. Vi har haft en tillåtande matkultur på avd 19 tidigare. Vi har alltid varit två personal som ätit med patienterna för att skapa en lugn och trygg miljö kring maten. Vi har skapat ett naturligt sätt att mötas med patienterna på avdelningen. Vi har gett patienten den rätt de har att få medverka i sin vård men nu är det slut på det. Satan själv har gått till sin chef (klinikens) och fått igenom att vi enbart får dricka kaffe med patienterna, inte äta tillsammans men vi ska sitta vid matbordet som en vakt. Den överblivna maten ska kastas, inte ätas av personal. Klokt tänkt? Ett bra möte? Oftast bygger hela vården på ett bra möte, skapa trygghet, skapa naturliga relationer till varandra mm. Vart är vi på väg? Hur kommer det sig att en del människor får fortsätta bete sig som idioter och andra blir straffade direkt????