Imorgon är det dags för steg två i kampen om att få ett gemensamt barn. Vi ska till Västerås sjukhus för att få information om IVF-behandling. Sen är det väll bara att tuta o köra o hålla tummarna. Det känns lite pirrigt, nervöst, befriande, skrämmande........ måste jag säga. Man har väntat och hoppats under det år vi nu fått behandling, man har tappat hoppet ibland, man har tyckt att det är jobbigt, men nu känns det som att krafterna har kommit tillbaka. "Man" är jag i det här fallet. Jag hoppas verkligen att jag inte kommer att bli en "argsint finska"eller snarare "mer argsint finska" under hormonbehandlingen/behandlingarna. I den bästa av världar kommer jag att ha en förstående man som stöttar mej trots det. Men kan jag begära det?

Jag kan hoppas det!

Att jag kommer bete mej konstigt, illa, tokigt, oresonligt mm. räknar jag nästan med , det vore då inte första gången...... Jag kan tänka mej att han med stort H skulle vilja fly fältet under hela hormonbehandlingen, om jag nu kommer att bli så påverkad, men den stackarn har inget val. Inte heller jag har ett val. Man mår som man mår och kan inget göra åt saken. Vi gör det här gemensamt för en god sak och får väll bägge betala ett pris för det. Eller? Sen till något helt annat! Vi avslutade gårkvällen med att tvätta v-rums matta, skura golv och dammsuga. Det som var tänkt att bli en trevlig kväll (våran helg) slutade med att Kompis välte omkull ett glas rödvin över den vita mattan (under bordet).........glaset gick sönder i tusen små bitar och trägolvet har numera en liten nyans av rött, fläckvis.....suck. Imorse när jag klev upp såg jag stora högar av spyor i både v-rum o kök. Kompis hade mått dåligt under natten, inte sagt till utan spytt o diarréat inomhus. Nu mår han bra, han måste ha ätit ngt olämpligt igår. Jag var dock inte så imponerad av att starta dagen med skurhink o dammsugare.........Hoppas ni får en trevlig dag, trots regnet. Min dag kan inte bli sämre, bara bättre :)